0 Comment
EU har implementerat en omfattande plaststrategi för att minska plastavfall och främja övergången till en cirkulär ekonomi. Denna strategi inkluderar åtgärder för att begränsa engångsplastprodukter och uppmuntra användningen av hållbara alternativ, inklusive bioplaster. Det finns även en rad olika certifieringar som rör plast. I den här kunskapsartikel ger vi en överblick av området.
REACH-förordningen
REACH (Registration, Evaluation, Authorisation and Restriction of Chemicals) är den övergripande EU-förordningen för kemikaliekontroll. Förordningen omfattar även plaster och bioplaster, särskilt när det gäller tillsatser och monomerer som används i produktionen. Alla tillverkare inom plastområdet måste säkerställa att deras produkter uppfyller REACH-kraven för att få säljas inom EU.
Inom ramen för REACH-förordningen måste tillverkare och importörer registrera alla kemiska ämnen som används i plast, förutsatt att mängden överstiger ett ton per år. Registreringen kräver att detaljerad information lämnas om ämnets egenskaper, potentiella risker och säker användning. När ämnena har registrerats utvärderar Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) dem för att säkerställa att de uppfyller säkerhetskraven. Om ett ämne bedöms som potentiellt farligt kan en djupare granskning genomföras.
Vissa ämnen med farliga egenskaper, såsom cancerframkallande eller hormonstörande ämnen, kan kräva auktorisation för att få användas i plastproduktion. Syftet med auktorisationsprocessen är att fasa ut så kallade "särskilt farliga ämnen" (Substances of Very High Concern, SVHC) och ersätta dem med säkrare alternativ. Utöver detta kan REACH också begränsa eller helt förbjuda användningen av vissa kemikalier i plast. Exempel på detta är ftalater, som används som mjukgörare, och bisfenol A (BPA), som båda omfattas av restriktioner. Ftalater är till exempel förbjudna i leksaker och medicinsk utrustning där de kan orsaka skador vid exponering.
Standarder och certifieringar avseende bioplaster
För att säkerställa kvalitet och miljöprestanda finns flera standarder och certifieringar för bioplaster:
- EN 13432: En europeisk standard som specificerar krav för komposterbarhet och biologisk nedbrytbarhet av förpackningar.
- OK Compost (TÜV Austria) En certifiering som indikerar att en produkt är industriellt komposterbar enligt EN 13432.
- "OK Home Compost" (TÜV Austria) - En certifiering som indikerar att en produkt är komposterbar i hemkompost.
- OK Biodegradable Soil och Marine: Certifieringar som visar att en produkt är biologiskt nedbrytbar i jord respektive marina miljöer.
- BPI (Biodegradable Products Institute, USA). Mindre vanlig i Sverige, men viktig för nordiska företag med export till USA.
- Seedling-märket (European Bioplastics) är brett känt och accepterat i hela Norden och indikerar att en produkt är komposterbar enligt EN 13432.
- ASTM D6866 (Biobaserat innehåll) för produkter som marknadsförs som "biobaserade".
Kommande regler och lagar för plasttillverkare
Även om många krav inom REACH redan gäller, fortsätter regelverket att utvecklas. Nya ämnen och restriktioner tillkommer, särskilt när det gäller ämnen som PFAS, mikroplaster och andra skadliga kemikalier i plast. Företag som hanterar plastmaterial behöver därför följa utvecklingen noga för att säkerställa att de uppfyller både aktuella och framtida krav.
Mikroplastrestriktioner
EU planerar att införa restriktioner för avsiktligt tillsatta mikroplaster i produkter. Detta kan påverka plasttillverkare som använder mikroplast som tillsats i sina produkter och kommer leda till ökad efterfrågan på alternativ.
Nationella initiativ
Flera EU-länder har infört egna regleringar för att minska plastavfall. Till exempel har vissa länder infört skatter på plastpåsar eller förbud mot specifika plastprodukter. Dessa nationella initiativ kan påverka plasttillverkare och driva på övergången till bioplaster.